Fokuserar på systemfelen som deformerar och krymper livsrummet och människan => För villkorslös basinkomst

En kunskapsresa som inte grundläggs i hemmet kan sällan starta i klassrummet

Skolans problem kan inte lösas inom skolan, vare sig det gäller ordningsproblem som leder till brist på arbetsro under lektionerna, bristande respekt för lärare och övrig skolpersonal, eller trötthet, oro och stress hos elever som påverkar resultaten.

Lika lite som den växande psykiska och stressrelaterade ohälsan hos barn och ungdomar kan botas inom psykiatrin, kan problemen i skolan lösas inom skolan. Lösningen måste ligga i ett obligatoriskt samarbete mellan hemmet, skolan, barn- och ungdomspsykiatrin samt socialtjänsten, i de fall det behövs. Såväl skyldigheter som rättigheter måste klart och tydligt definieras för lärare, elever och föräldrar. Om någon part sviktar kommer helheten att svikta. Ingen kedja är starkare än sin svagaste länk. Det må vara sant att en lyckad kunskapsresa startar i klassrummet, med en välutbildad och entusiastisk pedagog som kan inspirera eleven till att försöka nå sin fulla begåvningsmässiga potential. MEN det är i hemmet som grundförutsättningarna för en lyckad kunskapsresa skapas. Eleven måste komma till skolan i ett undervisningsbart skick: Utsövd, med samtliga läxor gjorda, och med någon nyttig frukost i magen. Annars kommer kunskapsresan att utebli, eller bli ytterst bristfällig, samt att den psykiska hälsan kommer att undermineras, i de allra flesta fall. Helheten står och faller med att alla dess beståndsdelar fungerar tillfredsställande och samspelar väl.

Märkligt är, att så fort problemen i skolan tas upp till diskussion, så finns det en glödhet potatis som ytterst få debattörer vill ta i, nämligen föräldraansvaret och situationen i hemmen om kvällarna. Beröringsskräcken är så stark och så djupt rotad hos det stora flertalet debattörer, såväl välkända proffstyckare (som politiker och ledarskribenter) som mer eller mindre okända amatörer (insändarskribenter). Man vill inte att föräldrarna ska känna sig skuldbelagda. Dessutom har det sociala tänket med fokus på uppväxtförhållanden som möjlig orsak till problematiskt beteende och/eller psykisk ohälsa och/eller sömnsvårigheter hos barn och ungdomar varit omodernt sedan länge. Nu är det på individens tankemönster, förhållningssätt och beteendemönster som fokus ligger. En närmast religiös övertro på snabba fixar som ökad fysisk aktivitet i skolan och sömnhygieniska råd till elever och föräldrar (typ: Se till att få ungarna i säng på kvällen, samt se till att de inte håller på med sina mobiler i sängen!), mer pengar till skolan, fler lärare, högre lärarlöner, införande av disciplin och arbetsro i klassrummet, höja läraryrkets status, med mera, med mera. Mycket av detta är bra och absolut nödvändigt, men det räcker inte på långa vägar. Man måste tänka djupare, bredare och större kring problemen i skolan, liksom kring övriga samhällsproblem. Man måste ta ett helhetsgrepp. Man måste göra upp med den extrema individualism som präglar vårt samhälle, samt den ensidiga fokuseringen på individens fel och brister, individens tankar, känslor, attityder och beteenden. Man måste sätta familjen i fokus, och inse att trygga, stabila, harmoniska och välfungerande hem, där föräldrarna har såväl förmåga som möjligheter att skapa lugn och ro om kvällarna för läxläsning, vila och avkoppling, sömnförberedelser och tillräcklig sömn, är en grundförutsättning för en fungerande skolgång. Tvingas man skjuta upp omfattande och krävande läxläsning till en alltför sen timme, på grund av högljudda bråk mellan föräldrarna, så kommer sömnen per automatik att bli lidande, oavsett om man tvingar sig att sitta uppe och göra klart alla läxor, eller om man väljer att prioritera ned vissa läxor till förmån för sömnen. Ogjorda läxor bäddar inte för någon god sömn. Sömnbrist underminerar såväl hälsan som skolgången. Vi måste börja se välfungerande familjer som samhällets byggstenar. Grunden läggs i hemmen.

Vi ska inte skuldbelägga föräldrar. Att skapa förutsättningar för ett barns uppväxt, samt fostra ett barn är sannolikt den svåraste examen som en människa kan avlägga. Det är en examination som pågår i minst 18 år. Varje dag examineras föräldern i omsorgsförmåga och föräldraansvar. Det är tuffa bitar: En examination per dag i minst 18 år.

Vilka rättigheter och skyldigheter ska varje individ som på något sätt är inblandad i skolans värld ha?

Låt oss börja med föräldraansvaret, eftersom grunden för en fungerande skolgång läggs i hemmet.

Föräldrarnas skyldigheter

Föräldraansvaret innefattar två saker:

Att skapa förutsättningar för att ett barn ska kunna växa upp, kunna utvecklas till en välfungerande, harmonisk och trygg individ, kunna klara av sin skolgång på ett tillfredsställande sätt, kunna ha möjligheter till en meningsfull fritid, med mera.

Att fostra barnet till ett gott uppförande, genom att gå före med gott exempel. Att sätta gränser, att ställa rimliga krav. Att föra över vettiga värderingar och en vettig människosyn. Att grundlägga goda vanor hos barnet. Att lära barnet att ta ansvar och ta hänsyn till andra.

Jag anser att en förälder har följande skyldigheter gentemot sitt barn, samt gentemot lärarna:

  • Se till att barnet/ungdomen kommer till skolan i ett undervisningsbart skick: Utsövd, med läxorna gjorda, och med någon nyttig och energirik frukost i magen. Se till att skapa lugn och ro kring läxor tidig kväll, när nästa dag är skoldag, så att det finns tid över för vila, avkoppling och sömnförberedelser (minst en timme) innan sänggåendet. Det är meningslöst att predika sömnhygien, innan man har skapat förutsättningarna för sömn.
  • Se till att barnet kommer igång med läxorna tidig kväll, samt kommer i säng i tid (när förutsättningarna finns).
  • Lära barnet att passa tider, att inte störa lektionerna, att visa respekt för vuxna auktoriteter, att bli en god lyssnare, att ha tålamod, att fokusera på uppgiften, inte på mobilen, att studera målmedvetet.

Man kan inte kräva att föräldrar ska hjälpa sina barn med läxorna. En del kan inte, eller orkar inte. Vad man däremot kan och ska kräva av föräldrarna är att de skapar grundförutsättningarna för att läxläsning ska kunna äga rum, nämligen lugn och ro kring studierna. Man måste ha sinnesro för att kunna fokusera på läxorna, för att kunna lära sig nya saker. Utan lugn och ro, ingen sinnesro. Sömnlöshet hos barn och unga beror ofta på att lugn och ro saknas i hemmet om kvällarna. Om föräldrarna inte kan samspela och hantera sina inbördes konflikter på ett konstruktivt sätt, så blir det psykologiska klimatet i familjen med tiden konfliktladdat och infekterat. Barnet tvingas leva i ett kroniskt konfliktladdat spänningsfält, där långvarigt infekterade konflikter tar sig uttryck i högljudda bråk om kvällarna. Atmosfären blir sömnnegativ. Man kan inte varva ner och komma till ro, eftersom stressnivåerna i hjärnan inte går att sänka, och läxorna är mer eller mindre ogjorda. Barnen utsätts för hårt slitage dygnet runt i åratal. Barnen mals ner, och utvecklar med tiden förslitning. Detta innebär kraftigt förhöjd risk för sömnsvårigheter med långvarig allvarlig sömnbrist som följd. Utlösande faktor för sömnlöshet kan vara att skolans krav på läxläsning kolliderar alltför kraftigt med en situation hemma som blivit omöjlig att hantera, så att skolgången i sin helhet blivit omöjlig att hantera, eller alltför svår att hantera. Risken för sådan stressutlöst sömnlöshet är som allra störst i gymnasiet, då det sker en dramatisk förskjutning av tyngdpunkten i studierna till hemmet. Det är i hemmet om kvällarna som det tunga slitet med inlärning och andra uppgifter förväntas äga rum, särskilt på teoretiska program. Så har det alltid varit, för alla. Men redan i högstadiet ökar risken för sömnlöshet, då mängden läxor ökar, och svårighetsgraden i dessa successivt ökar. Man behöver inte ha utvecklat någon som helst psykisk ohälsa för att kunna drabbas av sömnlöshet. Det kan vara en helt frisk och sund stressreaktion på en ohanterbar studiesituation, som kan utvecklas till kronisk sömnlöshet om situationen hemma inte radikalt förändras, så att studiesituationen blir hanterbar. Botemedlet är lugn och ro om kvällarna, inte KBT. Ingen människa kan lära sig att hantera situationer som inte är hanterbara.

Jag är så trött på allt prat om att barn och ungdomar ställer för stora krav på sig själva, att de slarvar med sömnen, att de lider av prestationsångest, och att det skulle vara detta som orsakar sömnsvårigheterna. Överhuvudtaget är resonemangen kring skadlig stress och sömnlöshet tunna, ytliga och ofullständiga. Det är ett ständigt fokus på livsstil, där viktiga bitar saknas, som exempelvis barns och ungdomars livsvillkor, och då framförallt situationen i hemmet, och hur denna påverkar skolgången. Nyligen gjordes en undersökning om ungas hälsovanor, där man strikt kopplade samman ungas ohälsa med ohälsosamma vanor, såsom fysisk inaktivitet, slarv med sömn och onyttig kost. Man nämnde även situationen i skolan, där kraven på de unga är stora, samt att de unga ställer stora krav på sig själva. Inte ett ord nämndes om hemförhållanden, om hur studiesituationen ser ut i hemmen om kvällarna, och hur detta påverkar sömnen och därmed nästa skoldag. Detta är så symptomatiskt för vårt samhälle: Man väljer att dribbla bort det faktum, att grunden för en god hälsa och en fungerande skolgång läggs i hemmet. Det handlar om att skapa studiero om kvällarna, när nästa dag är skoldag, genom att lägga olösta konflikter åt sidan, samt fostra små barn som ännu inte har börjat skolan, till att leka lugna och tysta lekar, när äldre syskon gör sina läxor. Det handlar om att sätta gränser, att skapa regler för samlevnad i en familj. Vissa tider ska lugn och ro råda.

Lärarnas skyldigheter

Jag anser att lärarna har följande skyldigheter gentemot eleven, samt gentemot föräldrarna:

  • Att aldrig ge en elev en hemuppgift som är så svår och komplex att eleven behöver ta hjälp av en högutbildad förälder eller någon annan högutbildad vuxen för att kunna klara av uppgiften. Att ge begripliga läxor i rimlig mängd.
  • Att omedelbart göra en orosanmälan till socialtjänsten, vid minsta tecken på att eleven far illa i sitt hem, saknar studiero hemma för läxor och andra uppgifter, inte kan sova på grund av en ohanterbar situation hemma.
  • Att hålla grundliga genomgångar av nya moment (så kallad katederundervisning), samt se till att varje elev har förstått, innan man ger läxor och andra hemuppgifter.
  • Om eleven inte har gjort läxan, eller misslyckats med en uppgift: Ta reda på varför.
  • Ge regelbunden, konstruktiv feedback till såväl eleven som föräldrarna, när det gäller uppnådda kunskaper och färdigheter, elevens sociala och emotionella utveckling, elevens uppförande, med mera.

Elevens skyldigheter

När såväl lärare som föräldrar har skapat grundförutsättningar för en fungerande skolgång enligt ovan, är det rimligt att kräva att eleven sköter skolan efter bästa förmåga. Elevens skyldigheter träder i kraft, först när vuxenvärlden har fullgjort sina skyldigheter gentemot eleven, det vill säga, när vuxna har möjliggjort elevens kunskapsresa.

Elevhälsans skyldigheter

Personal inom elevhälsan, såsom skolsköterskor, kuratorer och psykologer ska ha helhetssyn när det gäller psykisk och stressrelaterad ohälsa, samt sömnsvårigheter hos barn och ungdomar. Man ska inte ensidigt fokusera på livsstilsfaktorer såsom sömnvanor och fysisk aktivitet, utan försöka få hela bilden klar för sig, genom att ställa frågor om elevens totala livssituation, där studiesituationen hemma om kvällarna, tillgång till vuxenstöd, samt relationer till jämnåriga är viktiga bitar. Om en elev inte kan sova, så ska man inte komma med sömnhygieniska råd utan att först ha tagit reda på hur situationen ser ut hemma om kvällarna. Om situationen hemma omöjliggör insomnandet, vill man inte få frågan: Hur sköter du din sömn? Det skulle kännas som ett knytnävsslag i ansiktet.

Ett exempel på en ohållbar situation i klassrummet

För länge sedan läste jag en artikel som handlade om en gymnasielärares ohållbara arbetssituation på ett yrkesprogram. Han berättade att han fick ägna 20 minuter åt att försöka lappa ihop elever som hemmet hade trasat sönder kvällen innan. De kom trötta med läxorna ogjorda. De var trasiga inombords på grund av situationen hemma. Därefter fick han ägna 15 minuter åt att försöka fostra elever som föräldrarna inte hade brytt sig om att fostra. Om man aldrig har behövt lyda sina egna föräldrar, varför ska man då behöva lyda sin lärare? När läraren väl hade lyckats med att få de söndertrasade eleverna att fungera någorlunda hyfsat, samt få de ouppfostrade eleverna att lyda, så återstod blott 5 minuter av lektionen som läraren kunde ägna åt undervisning. Så var det varje lektion.

Arbetsron i klassrummet står och faller med studieron i hemmet om kvällarna, samt den fostran barn och ungdomar får av sina föräldrar. Skolan står och faller med hemmen.

Sist men kanske allra viktigast: Föräldrarnas livsvillkor

För att hemmet ska kunna fungera behövs materiell grundtrygghet. En förälder måste ha livsrum för att kunna skapa en lugn och trygg situation hemma. En förälder som faller mellan eller ur trygghetssystemen vid arbetsoförmåga eller arbetslöshet, får en socioekonomisk strypsnara trädd om halsen, som dras åt för varje dag som går. Om det finns två föräldrar i hushållet, tvingas den som arbetar/kan arbeta att dra ett väldigt tungt lass, försörja den andre, och bli utarbetad. Risken för olösbara konflikter som resulterar i bråk om kvällarna ökar dramatiskt. Relationen mellan föräldrarna trasas sönder. Barnen tvingas gå till sängs med läxorna ogjorda, utan att ha hunnit varva ned. De kan inte komma till ro. Sömnen trasas med tiden sönder. Sömnbristen mal ner barnen psykiskt och leder till förslitning. Det räcker med att en av föräldrarna hamnar i en gråzon mellan friskdom och sjukdom för att ett hem ska brytas ned av socioekonomisk stress i skuggan av välfärdssystemen. Den som är för stark för att kunna insjukna per medicinsk eller psykiatrisk definition, kan drabbas på detta sätt. Att tvingas leva i ett socioekonomiskt limbo under lång tid bryter ner omsorgsförmågan hos alla. Alla familjemedlemmar utsätts för hårt slitage, mals ner och utvecklar förslitning. Mycket elände i samhället, såsom social misär, trasiga familjer, sömnlöshet, utmattningssyndrom, missbruk, skolproblem, psykisk ohälsa, kriminalitet, våld i nära relationer, med mera, är i grunden systemproducerat.

Skrivet av Mona Nilsson och publicerat under kategorin Skolpolitik 35 32

Uppdaterat

Taggar: skola, hem, elev, föräldraansvar, ordningsproblem, kunskapsresa, lärare, stress, ohälsa, läxor, sömn, hemförhållanden, studiesituation, livsvillkor, studiero, fostran Du gillar inlägget. Tack!

Antal unika visningar: 122

Sprid gärna inlägget på sociala medier eller mejla/sms:a länken!

Lämna en kommentar